MENY
Ja, hur gick det nu att skapa förändring i livet?
Det gick som det brukar, åt helvete. Jag började starkt som vanligt. Allt började bra och det kändes verkligen som att jag var på gång. Men någonstans på vägen så måste jag ha tvärbromsat och hoppat tillbaka in i det berömda ekorrhjulet. Ekorrhjul, varför heter det så? Egentligen borde väl hamsterhjulet vara den rätta benämningen eller? Har ni sett någon ekorre springa runt i ett hamsterhjul någon gång? Bara en tanke.
Utan att egentligen märka av det så återgick jag till mitt liv som rullade på med ångestfyllda morgnar och arbetsdagar med krav på mig själv att vara en sån perfekt lärare som möjligt. Fast innerst inne ville jag bara springa därifrån och löpa ända ner till någon soldränkt pitoresk by i Italien, Spanien, Frankrike eller skitsamma vilken by bara jag kunde smita och sätta mig någonstans under ett parasoll och njuta av livet utan ont i nacken och nerv i kläm i skuldran av alla krav jag känner.
Jag känner mig så konstig och lite knäpp när jag varje morgon vaknar och mår dåligt av något som alla andra verkar mår bra av så jag tystar ner den rösten, trycker tillbaka den ner i solarplexus för det där där det landar och säger till mig själv att jag inte ska känna som jag gör och att det är så här livet är. Man går och jobbar och är ledig de dagar som man har rätt till. Punkt! Ungefär så. Jag vet inte hur ofta jag tänker att det är något fel på mig som inte kan vara nöjd med det. Inbillar mig att jag har ett bra jobb med mycket ledigt och det är få förunnat att ha det så. Visst är det så men det passar inte mig längre
I alla fall så smällde det till förra tisdagen, dagen efter annandag påsk. Någon liten käpp eller sten fastnade nog i hjulet lite och jag måste ha ramlat ur på något vis för jag vaknade med lite blåmärken i själen. Känslan jag hade när jag vaknade var en blandning av ursinnig, ledsen och förtvivlad. Låste in mig i sovrummet hela dagen och mådde skit. Borde egentligen varit supernöjd och glad över att ha en ledig vecka framför mig. Men nix pix. Jag vaknade med en känsla av panik i hela kroppen av att jag "bara" har ledigt veckan ut. Ja, ni läser rätt. Det var så det kändes. Att redan nästan en vecka innan jag skall tillbaka till jobbet får panik istället för att känna att jag har många dagar kvar på min ledighet och njuta av stunden här och nu. Helt sjukt, men det är så det kändes. Kan inte förneka det.
Veckan gick i rasande tempo. Konstaterade att en förändring krävs igen men hur skall jag skapa en förändring när jag hela tiden hamnar på start igen? Vet i fan faktiskt.
Hur som helst så sitter jag nu i min säng och skriver detta. Det är måndag morgon och jag har sjukskrivit mig själv. Min hjärna känns som ett getingbo och jag har sån ångest som sipprar ut ur skinnet på mig som tjära på ett cigarettfilter som sugits för mycket på.
Droppen kom igår men är av sån privat karraktär så jag vill helst inte skriva om det. Inte just nu i alla fall. Det handlar inte bara om mig men det fick mig att reagera som så att jag känner mig helt slut och det tog stopp.
/N
0