MENY
Samma känsla jag haft nästan varje morgon i cirka tre års tid.
Klimakteriet har jag skyllt på och såklart stämmer det till viss del för symptomen är de samma. Har också tänkt att det kommer att gå över och såklart kommer det att göra det men att tänka så nästan varje dag i tre år är ju helt sjukt.
Varje morgon har jag tvingat igång mig själv som en motor på en båt som man drar igång med snöre. Det funkar, jag kommer igång men bensinen tar slut så fort jag kommer hem.
Sen är det samma visa för att orka med kvällen.
Idag när jag vaknade bestämde jag att det inte är hållbart att leva så här,
Jag måste göra något. Jag är ju den viktigaste personen i mitt liv.
Vad jag ska göra åt det vet jag inte än men nu får det fan räcka!
/N
0